Emma: Everton - Benfica

1) Det finns en anledning till att Tony Hibbert fortsätter att vara min absoluta favorit på planen, säsong efter säsong. Inte nödvändigtvis startelvans mest tekniska spelare men är den som kämpar i särklass hårdast.

2) The pre game partying.  Det var en fantastisk stämning på Winslow innan matchstart, så pass fantastisk att jag missade uppvärmningen, och detta delvis för att några tappra portugiser vågat sig in. Många good lucks och ärliga leenden. Med 0-5 i ryggen blir man liksom lätt lite mer ödmjuk än vanligt. Att festa med motståndarlagets supportrar är något för mig unikt. Det skulle inte under några omständigheter ske om vi mötte Manchester United.

3) Liverpool är en fantastisk stad, även i ösregn.

Lite bilder nedan:

Avslutningsvis kan ni som undrar över den utlovade recensionen av filmen The Damned United som gick upp på biograferna nyligen, om en av mina främsta fotbollshjältar Brian Clough, sluta vänta. Det blir ingen. Sevärd, absolut men absolut inte i nivå med det jag förväntade mig. Michael Sheen (som var helt outstanding i Frost/Nixon) övertygade inte (det gjorde däremot Timothy Spall i rollen som Peter Taylor) och jag hade förväntat mig åtminstone en minut om Forest. Mycket fina bilder dock med leriga planer, supporterhav av baskrar och charmiga accenter. Men vill man få en bild av vem Brian Clough var och vad han gjorde för den engelska fotbollen ska man istället läsa hans biografi Walking on Water.

Hej så länge!